Klumpesnusk 2006-2016

Jag skriver väldigt sällan här numera. Det finns orsaker varför.

Den huvudsakliga orsaken är att mina behov att ventilera tankar kring sex, samlevnad och allt möjligt annat är annorlunda än när jag började skriva den här bloggen. Jag började skriva den här bloggen för nästan tio (!) år sen och under dessa tio år har jag som person vuxit, förändrats och utvecklats på sätt som är oerhört svåra att sammanfatta i ett blogginlägg.

Jag har inte riktigt samma energi att skriva. Det kräver tid och energi att skriva bra inlägg, just nu är det tid och energi jag inte riktigt har på samma sätt som när jag började skriva. När jag började skriva bloggen hade jag tillgång till jättestora sjok av ledig tid som bara var min egen – idag är situationen annorlunda. Med ett heltidsarbete och en fritid som fylls av många fler intressen än för tio år sen har utrymmet för att skriva en blogg krympt.

Prioriteringarna har förändrats i takt med att jag förändrats. Mitt sätt att utvecklas har ändrats. Jag väljer andra sätt att komma i kontakt med människor.

Sen har vi de mindre roliga orsakerna.

Så här är det nämligen. Jag tycker att det koncept med sexbloggar som fanns när jag började skriva har dött sedan länge. Idag finns det nästan inga kvalitativa sexbloggar. De flesta bloggar är uselt skrivna pseudo-amatörporrbloggar som krystar ur sig uselt material sju dagar i veckan. Det är inte min grej och jag känner mig mer och mer som om den här bloggen står som ensamt högvattenmärke i ett hav av gyttja och skräp.

Jag är dessutom en obotlig snobb och kommer från en hög-intellektuell akademisk släkt och tradition vilket gör att jag inte riktigt orkar med många populistiska trender. Vidare är jag trött på hur media/omvärld/etc tar saker som är viktiga för mig och paketerar dem som snabba, glättiga, ytliga paket. Blåsta journalister som aldrig kämpat, aldrig tänkt, aldrig reflekterat men som skriver korkade artiklar eller gör blåsta reportage om polyamori som om det var en trend i stil med att äta mer broccoli.

En annan stor orsak är att jag börjat känna mig låst bakom pseudonymen ”Klumpesnusk”. I början var det en befrielse att skriva under ett antaget namn, men det senaste året har jag känt mer och mer att det är en boja och att jag sitter fast i den här karaktären. Det i sin tur har gett min kreativitet en brist på syre vilket fått mig att sluta skriva, både här och i största allmänhet.

Allt har sin tid, sin era. Jag tror att det för mig är dags att ta avsked av Klumpesnusk och hitta nya sätt att skriva, att uttrycka mig och att utforska min sexualitet och mina tankar kring sex och samlevnad. Det här är inte ett lätt beslut men ju mer jag tänker på det, desto mer rätt känns det.

Allt som finns här kommer att lämnas tills vidare för framtiden. Över 2300 publicerade inlägg och i skrivande stund exakt 9000 kommentarer finns att läsa. Jag låter det vara tills/om jag känner att det är dags att stänga arkivet.

Jag vill också tacka alla som funnits med på den här resan. Läsare, gästskribenter, sponsorer. Alla! Tack!

Återigen det här med osund porr!

Jag kanske låter en smula som en vinylskiva som hakat upp sig nu, för än en gång är det osund porr som är i skottgluggen för mig. Det förra inlägget var det också så, ja, jag är tjatig.

Nån som kallar sig Vicki Valkyrie och som titulerar sig porrskådis och -producent har skrivit ett debattinlägg borta på SVT. Hon säger att man inte ska beskylla porren för övergrepp, och det kan jag väl till viss del hålla med om.

Hon skriver utförligt hur hon har deltagit i olika porrinspelningar av olika karaktärer och aldrig känt sig otrygg. Det är ju jättebra och jag är glad för hennes skull. Problemet är inte att hon är medveten om att det är rollspel och på låtsas, problemet är att många helt vanliga människor även när de är medvetna om det ändå inte kan undgå att påverkas av den mängd med osund porr som flödar genom samhället.

Jag har inga problem med porr som koncept, men jag har problem med att vi behandlar porr som en enda produkt. Man tar all porr i hela världen, sätter etiketten ”porr” på den och sedan är den antingen djävulens påfund eller ingenting att oroa sig för. Jag tycker inte det är så enkelt. Jag är pro-porr, tro det eller ej, men jag är anti till uselt producerad porr och jag är mer än bara lite brydd i hur den dåligt producerade porren påverkar människor som inte har vana att ha distans till porr eller sex.

Det är ungefär samma problem som jag har när jag hör/ser vanliga människor prata om 50 Shades of Grey som om det var BDSM. Nej, 50SOG är inte BDSM. Det är inte ens i närheten av BDSM. Det här är en ofta återkommande frustration i mina vänskapskretsar, där många är aktiva inom BDSM. Frustrationen kring att en så populär sak felaktigt fått bli nåt slags representation för en livsstil, när allt den porträtterar är saker som seriösa utövare förkastar.

Helt vanlig porr är tyvärr ungefär samma problem. Som sagt, jag är glad att frk Valkyrie kan utöva sina produktioner i en trygg miljö, men de flesta som konsumerar porr har inte den insikten eller förståelsen. Jag tror också att ju mer sån porr man konsumerar, desto mer genomsyrar den ens tänkande och omedvetet kan man börja ändra sitt eget beteende och ens egna drifter kan påverkas bortom vad man själv förstår. Ja, det är klart att det är på låtsas, men jag är skeptisk till att de flesta har den förståelsen.

När man blir nyfiken och vill utforska sex bortom det enkla och tydliga krävs det kommunikation. Jag är en cynisk människa och jag tror tyvärr inte att ”normala” människor har den kunskapen eller insikten.

Så nej, jag håller inte med dig, Vicky. Jag tycker att ditt debattinlägg är skrämmande naivt om människors natur såväl som din egen bransch. Jag håller helt med om att sexualitet inte behandlas på ett icke-moraliserande vis och jag instämmer att vi behöver ha en öppen kommunikation där sex och porr inte betraktas som sjukt eller omoraliskt – men jag tycker att du saknar enormt mycket insikt i vad du är en del i att propagera för.

Porr när den görs bra är sensuell, rolig, inspirerande och upphetsande. Mänsklig sexualitet är vackert och jag tycker att alla ska ha tryggheten att utforska sin sexualitet – samt utforska även saker som är bortom vad man kan anse vara ”normalt” sex, som t.ex. BDSM. Men jag tycker att en majoritet av porren som produceras är farlig för de flesta tittare eftersom de antingen saknar erfarenhet att förstå sin egen såväl som andras sexualitet, eller att alltför stor konsumtion kan ha en negativ effekt på deras relationer till sina sexpartners.

Osund Porr

Igår kväll läste jag nåt nånstans och jag blev nyfiken. Så, lång historia kort, jag laddade hem lite McPorr.

(För de läsare som inte känner igen min terminologi, ”McPorr” är uttrycket jag använder för känslokall, massproducerad mainstream-porr.)

Alldeles nyss kom jag ihåg att jag laddat ner det och bestämde mig för att kika lite. Det var inget annat syfte än att jag blev nyfiken på nån sak som jag just nu inte kan komma ihåg. Jag är inte kåt, jag är inte runksugen.

Om jag inte var det innan jag tittade på klippet så är jag dubbelt o-kåt och o-upphetsad nu. Jag blir äcklad av sakerna som produceras. Länge har jag sagt att jag ogillar McPorren och att jag blir mer och mer kritisk till den, men nu blev jag verkligen äcklad. Nånting brast inuti mig.

Jag tror jag rullade över nåt slags gräns inuti mig själv.

Klippet var ett standardklipp av McPorr-typ. Kille knullar tjej i alla hål. Bla bla bla. Jag stod inte ut. Jag kände mig som om jag tittade på en våldtäkt. Hon piper och skriker, han knullar på med ett stenansikte och grymtade som en grottmänniska. Det syns tydligt att när han bryskt trycker in kuken i hennes röv så förvrids hennes ansikte i smärta men försöker få det att se lustfyllt ut. Hans kruttorra jättekuk töjer ut hennes stackars anal till bristningsgränsen, han kopplar strypgrepp om henne, tränger sig på trots att hon faktiskt ändå försöker slingra sig undan. Då och då plockar han ut sin kuk ur analen och tvingar henne att visa upp den stackars rödknullade lilla stjärtrosetten för kameran, sedan tvingar han sig in i henne igen.

Hur fan förväntas jag bli upphetsad av nåt sånt? Hur fan kan NÅN vettig människa förväntas bli upphetsad av det? Jag förstår inte.

Javisst, jag är hyfsat säker att hon har gått med på det och jag är medveten om det är okej för folk att bli upphetsade av att bli knullade sådär.

Men… Sånt här produceras för att porrindustrin tror att folk vill ha det, och porrindustrin vet att den alltmer avtrubbade massan behöver starkare kickar för att få det att rinna till.

Jag äcklas. Jag tänder inte på övergreppsporr. Jag tänder inte ens på att låtsas göra sånt. Det är jobbigt för mig att ens tänka på det, och det gör det väldigt svårt för mig att slappna av och njuta när jag gör saker som tangerar vad mitt huvud definierar som övergreppsporr – exempelvis munknull. Det krävs ENORMA ansträngningar för att jag ska känna mig bekräftad och i en tillräckligt trygg zon för att göra sånt, ens när det är med någon jag litar på.

Jag oroar mig för var McPorren är på väg och var den för okunniga människor. Jag oroar mig för vilken effekt den har på unga människor likaväl som på sexuellt hämmade människor. Det är samma oro som jag har kring att 50 Shades of Grey anses vara BDSM när upplysta, medvetna och tänkande BDSM-utövare bara kan betrakta den som en serie böcker om systematiska övergrepp.

Att se den här söta tjejen bli så bryskt hanterad gjorde mig oerhört illa till mods. Det äcklade mig och gjorde mig arg. Jag blir förtvivlad över att det finns så många människor därute som kanske tror att det är en bra, korrekt porträttering av sex. Jag blir frustrerad över att det kan finnas människor som gör någon de älskar illa, eller sig själva illa, för att de fått en dålig lärare i form av misogyn övergreppsporr som den lilla snutten jag såg, eller för att de läst smörja som 50 Shades of Grey.

Porr är lätt att hitta på nätet idag. Sjukt kass porr är ännu lättare att hitta. Våldsam, grov, misogyn porr som stärker osunda och farliga ideal för både män och kvinnor finns överallt.

Jag känner mig maktlös. Jag gillar porr, det gör jag. Men jag vill se porr som stärker människor, som befriar människor och deras sexualitet. Jag vill se porr med glädje, där människor behandlar varandra med respekt, glädje och entusiasm. Porr som utforskar.

Den sortens porr lyser med sin frånvaro, ännu mer för varje år som går, känns det som. Det gör mig ledsen. Jag orkar inte längre försöka sortera genom den enorma flod av äcklig vansinnesporr som forsar fram för att vaska fram guldkornen. Jag har så gott som helt slutat se på porr.

Snälla ni, se på bra porr. Se inte misogyn porr med känslokalla köttberg som knullar sönder allt de kommer nära.

För er egen skull, åtminstone.

Vikthetsen från skvallerblaskorna

Jag avskyr skvallertidningar. Verkligen avskyr. Flera av de problem som vårt samhälle lider av syns tydligast i skvallerblaskorna, och omvänt fortsätter dessa vedervärdiga publikationer att propagera för problem.

Tydligast är deras besatthet kring kändisars vikt, och hetsen kring densamma. Dessa ”tidningar” (jag använder det ordet enbart för att beskriva nåt som är tryckt på papper) saknar helt etik och moral. De hetsar på sjuka ideal för att sälja tidningar.

IMG_20151024_132958

Ovan är ett foto jag tog med min telefon på två skvallerskitblaskor som stod i ett tidningsställ bredvid varandra. Jag är inget jättestort fan av kändisar eller konceptet med kändisar, men varje gång jag ser nån av de här idiotiska blaskorna som grottar sig i kändisar, och speciellt kändisar eventuella vikt- och matvanor blir jag jävligt arg.

Totalt ser jag fyra rubriker varav två är huvudnumren på respektive sida. Båda vältrar sig i ett fullständigt motbjudande hetsande kring kändisars kroppar, antydda viktproblem och/eller frossande i mat.

Ska det här vara nåt som säljs i handeln? Vad säger det om vår människosyn och vad skapar det här för tankar och känslor exempelvis hos unga människor som lätt tar emot nya intryck?

Jag vet inte om jag vill flörta

Enligt säker källa (Läs: Blanka) är jag en flörtare. Jag gillar att flörta. Ja, okej, det stämmer. Jag gör det. Under höst- och vintermånaderna blir jag mer flörtig. Den här bloggen har varit en stor källa till flörtande; jag menar, jag har träffat båda mina flickvänner via den. Jag har flörtat med många andra som jag lärt känna via den här bloggen.

Som sagt, under de mörkare månaderna blir jag mer flörtig. Eller ja, Blanka säger det och om jag försöker tänka efter så stämmer det säkert. Det är kul att flörta. Träffa en ny människa, utforska och se om det finns nåt.

Vanligtvis har jag minst en flört varje vinterhalvår. Den här gången vet jag inte om det kommer att bli så.

Dels känner jag mig väldigt trött. Flörtande kräver massor med energi och jag vet inte om jag orkar gå igenom det igen. Det kräver mycket när man lever utanför tvåsamhetsnormen eftersom de flesta lever inuti den och då blir man plötsligt väldigt konstig när man inte följer de ”enkla” reglerna om hur det ska gå till. Jag är osäker på att jag orkar kämpa om det, förklara att nej, det är inte konstigt. Allt det där. Jag vet inte om jag har den energin.

Jag vet inte om jag har energin att acceptera att bli bortstött igen heller. Ni förstår, i februari (eller däromkring) lärde jag känna en trevlig kvinna. Jag la inte speciellt stora växlar på det utan kände att det här, det tar jag som det kommer. Det var inte en medveten flört på det viset utan mer en trevlig person. Vi umgicks kanske två gånger och sen plötsligt, rätt bryskt, fick jag veta (av henne) att den här vaddetnuvarvihade inte var värt att fortsätta med. Wow, jag visste inte ens att vi hade nånting utan att vi var två personer som tagit en fika eller två tillsammans. Det gjorde förvånansvärt ont att bli avfärdad utan att ens ha investerat nånting stort och känslomässigt, och definitivt inte att ha fått nån förvarning heller.

Jag har också en känsla av att vara lite bränd. Det kan vara att jag fortfarande är bränd från händelsen ovan, även om jag inte riktigt förstår varför jag tagit det så hårt, men bränd känner jag mig ändå. Jag sluter mig i mitt skal, både känslomässigt såväl som livsmässigt. Jag vill inte göra fel, varken mot någon ny människa och definitivt inte mot mina existerande partners. Jag vet att jag inte är bäst på att vara helt kommunikativ om vad som händer inuti mig, det är något som jag och Blanka har haft en hel del samtal om, och det gör att jag känner mig väldigt ”fel” och icke önskvärd. Inte av henne, men mitt självförtroende har aldrig varit speciellt lysande och jag vill helt enkelt inte råka trampa någon på fötterna, oavsett vad dennes fötter har för roll i mitt liv.

Jag vill flörta, men under omständigheterna som dom är nu väljer jag hellre att låta bli. Jag orkar inte förklara min flersamhet för någon ny. Jag upplever att det tar mycket energi inte bara att förklara hur jag lever, men också att faktiskt flörta och charma. Samt att jag, lite bränd som jag är, hellre sluter mig i mitt skal än att riskera att göra någon illa.

Jag har tänkt mycket på det här men jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att ta mig ur den här låsningen. Det är för mycket frustrationer också i mitt ”vanliga” liv som gör att jag förlorar energi där, vilket i sin tur ökar på mina grubblerier och den här triangel-låsningen.

Suck.

Mitt hämmade, vakna huvud

Jag blir trött på mitt huvud och hur det funkar ibland. Det är nämligen så att när jag sover eller är i nåt tillstånd av halv-vaken, t.ex. när jag precis har vaknat, så upplever jag att min hjärna på nåt vis är mer frisläppt och ohämmad sexuellt. När jag sedan vaknar försvinner detta. Det är som om huvudet när jag kommer till sans, undermedvetet påminner sig själv om att ja, just ja, sån är jag ju inte.

Enormt frusterande.

Exempel:

Jag vaknade för en dryg timme sen. Min säng är frustrerande stor och tom utan Blanka i den. Min kuk var fortfarande lite svullen efter nåt stånd jag fått under natten. Föga förvånande försvann huvudet iväg i en sexfantasi.

I min fantasi smekte jag Blanka och kramade hennes fina rumpa. Viskade sexigheter i hennes öra som fick henne att börja sava och stöna mjukt. Sedan tog jag tag i hennes hår, lyfte henne och påminde henne om hur hon var min sexiga leksak. Efter det ställde jag henne i vardagsrummet och band henne. Först band jag hennes händer längs med sidan, runt hennes höfter. Repen som drogs åt runt hennes mage, höfter och över venusberget. Band fast händerna längs sidan. Under tiden kramade jag hennes bröst, viskade sexiga tankar och drömmar i hennes öron om henne, mig, kukar, fittor, analsex och annat skönt och roligt.

(Vid det här laget ligger jag i min säng, fortfarande nyvaken och min kuk har blivit rejält hård. Sträcker mig ner och drar undan förhuden. Fortsätter sedan fantasierna.)

I fantasin binder jag nu hennes bröst. Får dem att spännas utåt, bli svullna och lite ömma. Kysser Blanka ömt men hungrigt, känner hennes andedräkt mot mig. Min ena hand öppnar hennes fitta, känner hur hon savar och hur det rinner varm, sexig fukt ur henne.

Fantasin fortsätter in i duschen. Blanka fortfarande bunden och i ett väldigt nöjt undergivet tillstånd. Tvättar henne, smeker henne. Blöta rep som smiter åt runt hennes kropp. Nöjet att veta att det kommer att vara märken där efteråt. När jag har tvättat klart henne greppar min vänsterhand hennes hår, kröker hennes rygg. Hon stönar mjukt. Smiskar hennes vackra rumpa, vattnet som stänker överallt. Min vackra, sexiga leksak.

Fantasin avslutas med att jag stället henne på knä. Min kuk i hennes mun. Varmt duschvatten som strilar över oss. Jag munknullar henne, djupare, hårdare. Mitt ollon som trycker mot hennes hals. Hon som gör sköna harklande ljud när jag trycker kuken in i hennes mun. Försöker trycka ner den i hennes trånga hals. Så sexigt, så härligt. Dröjer inte länge innan jag pumper ut sperma över hennes vackra, leende, våta och kåta ansikte.

Nu tog fantasin slut. Jag var jättekåt och såg fram emot att runka i duschen.

Men, väl framme i duschen hade min hjärna vaknat till och lagt i bromsen. Det är likadant frustrerande ofta. Den vaknar bortom de 75% som krävs för att bli kåt och då stannar den. Det är som att ha nåt slags irriterande moraltant som lägger i bromsen.

Jag vill vara kåt! Jag vill runka i duschen när jag är nyvaken! Jag vill göra sakerna jag fantiserar om utan att känna dessa frustrerande hämningar – eller vad det nu är!

Den nakna campingen

Rubriken på detta inlägg är också titeln på en dokumentär som för närvarande finns på SVT Play. Den handlar i korthet om den svenska naturiströrelsen och dess eldsjälar. Titeln på dokumentären är en smula missvisande då jag upplevde att den handlade om rörelsen i stort, men dess utgångspunkt är en nakencamping.

Mycket av åsikterna som förs fram i den är ingenting nytt för mig, som så gott som alltid är naken men icke desto mindre är det roligt.

Överhuvudtaget är dokumentären rätt okej. Det som jag reagerade lite på i början är att den ger intryck av att naturism är en ganska gubbig grej, det är gott om gamla karlar som får plats i rutan. Under dokumentärens gång balanseras detta tack och lov en smula.

Egentligen det enda som jag hakade upp mig på var när man diskuterade det här med hur människor som inte är en del av naturistkulturen ofta använder nakenbad som raggnings- och sex-ställen. En karl gjorde referens till sex som ”det fula” och även om jag tror han gjorde det med glimten i ögat kändes det inte rätt.

Visst, jag håller helt med om att nakenbad ska vara familjevänliga och att om man vill ha sex får man ordna det på något annat sätt, men samtidigt är jag sexpositiv och mer än bara lite trött på stigmatiseringen av sex.

Sist men inte minst, man tog även upp problemet med att få unga intresserade av naturism. Jag tycker själv inte det är så svårt men jag kanske är lite hemmablind iom att en överhängande majoritet av mina nära vänner är lika förtjusta i att vara naken som jag är.

Jag gillade också hur en person förklarade att det finns ett enkelt test för att se om du är naturist: Ta ett bad i ett badkar. Om du föredrar att göra det naken och inte med badkläder på, då är du naturist.

Se den nu på SVT Play.

Dagens bild: Gilla och ogilla (150817)

Det är intressant det där med vad man tänder på respektive finner avtändande. Den här bilden innehåller flera av båda sakerna för min del.

Å ena sidan är det en sexig tjej, orakad och avslappnad. Hon är i en utmanande ställning men samtidigt känns den bara ”ligga i soffan och dega” men samtidigt är den erotisk. Hon har fina bröstvårtor och jag tycker födelsemärkena på hennes kropp är spännande.

Å andra sidan finns det tydlig cigarrettrök kring hennes huvud. Den som har läst den här bloggen vet att jag tycker rökning och associerade vanor är oerhört avtändande.

Så, därför blir det en intressant uppsättning känslor i mig när jag ser på den här bilden.

12_desnudo_estudio_blanco_y_negro_sensual
(Exakt källa verkar ha trillat av nätet men det är Daniel Bauer som fotat och mer kan beskådas på hans Tumblr.)

Dessa normala kollegor

Jag vet inte hur jag ska ventilera.

Jag jobbar på en arbetsplats befolkad uteslutande av helt vanliga vita män. Åldrarna varierar lite men gemensam nämnare är att alla är normala. Alla är helt normala, genomsnittliga, vita män.

Eller ja, förutom jag då. Men jag sköter min arbetsplats genom ett skynke av normalitet och låtsas som att jag också är helt normal. Jag pratar om ”min flickvän” och utan att nämna namn kan jag berätta om hur ”jag och min flickvän” gjorde nånting helt normalt tillsammans.

Varje gång som nån okunnig kollega drar ett milt transfobiskt skämt, eller pratar generaliserande om hur kvinnor ”är”, eller på nåt annat sätt glömmer bort det privilegium som han åtnjuter genom att vara ännu en insiktslös heterosexuell vit normativ cis-man, varje gång det händer känner jag hur det börjar rycka i min mun. För visst, det är inte jätteofta det händer, men när det händer känner jag hur jag vill öppna munnen och släppa lös min vassa tunga.

”Nä, det är klart att en tjockskallig idiot som dig inte förstår varför [nån situation] skulle vara på ett visst sätt, men det kan ju bero på att du levt hela ditt liv i den trygga, varma förmånen att aldrig behöva ifrågasätta dig själv, aldrig behöva leva med en omgivande norm och majoritet som skämtar om dig, som förtrycker dig, som påminner dig om att du är konstig och aldrig kommer att passa in. Aldrig behövt fundera över om du verkligen är du, om det du känner verkligen är riktigt, aldrig behövt kämpa med mentala sjukdomar eller föraktet från majoriteten!”

Jag oroar mig för att jag indirekt ger stödet till förtrycket av alla som inte ingår i normen, men samtidigt orkar jag inte ställa mig på barrikaderna. Inte på min arbetsplats.

Jag lever så gott som helt öppet privat och är ärlig med min ickenormativa livsstil och mitt stöd för människor som inte passar in i den heteronormativa cis-tvåsamhetsnormen. Jag uttrycker starkt att hos mig är man alltid välkommen, oavsett hudfärg, könsidentitet eller nån annan subjektiv faktor. Var dig själv, var stolt – du är fin precis som du är.

Men jag orkar inte ställa mig på barrikaderna. Behöva svara på och försvara mig med korkade, okänsliga frågor från okänsliga, korkade människor som ändå inte har tillräckligt med insikt eller kunskap för att ens förstå mina svar. Inte på min arbetsplats.

Jag oroar mig också för att det skapar en känsla av ointresse hos mig själv. Att det skapar en känsla av att vara en feg lögnare som inte slänger fram en knytnäve och skriker ”I’m here, I’m queer, get fucking used to it!” i mina kollegors ansikten. Att jag blir en hycklare som uppmuntrar andra att ta kampen men undviker det själv på min arbetsplats.

Ibland får jag en sån sanslöst stor lust att låta min freak-flagga flyga fritt när kollegorna är så tröttsamt normala som de kan vara.

”Ja, jag har två flickvänner. Ja, de känner till varandra. Ja, vi har delat säng tillsammans. Ja, de har andra partners. Ja, jag har sex med båda och de har sex med andra. Nej, vi har inte haft någon trekant än, iaf inte just vi tre. Ja, jag gillar när min ena flickvän drar i mina bröstvårtor och fnissar nöjt. Ja, jag tycker om att bli bunden och att binda. Ja, jag är naken hemma och klär aldrig på mig om jag inte måste det. Ja, jag älskar att se mina flickvänner nakna. Ja, jag älskar att fotografera nakna människor. Ja, jag har gjort (och gör!) saker som ni inte ens kan föreställa er. Nej, jag skäms inte för nåt av det.”

En dag kanske. En dag…

Sexdrift och tabun

Att säga att det finns gott om tabun kring sex och njutning är ingen nyhet för de flesta, oavsett var man befinner sig på den sex-positiva skalan. Jag tycker själv det är ganska komiskt hur sex än idag associeras med ”syndigt” och ”förbjudet”, ofta använt av olika företag för att försöka sälja saker. Men visst, det kommer från mig som inte tycker sex är märkligt eller förbjudet alls, utan mer en rolig och skön sak man kan ägna sig åt med partners eller vänner.

Jag och Blanka har ett sexliv som många normala säkert skulle tycka är rätt extremt. När jag tittar i backspegeln är jag helt övertygad att jag själv för tio år sen skulle sagt samma sak. Det är spännande hur saker ändras. Det finns gott om moraltanter som oroar sig över ”extrem” sexualitet, jag finner det också komiskt (och irriterrande!) att sex fortfarande används som ett slagträ av självutnämnda ”moralens väktare” för att försöka kontrollera människor. Skambeläggelsen kring sex är fortfarande tjock, men jag hoppas och tror att det här sakta håller på att eroderas bort.

För de flesta människor tror jag känslan av ”förbjudet” och ”tabu” driver deras sexlust. Det som är förbjudet är ju spännande, det är något som genomsyrar vårt samhälle. Försök bara förbjuda en femåring från nånting och de kommer automatiskt att försöka göra det. Vuxna människor är detsamma, sex är ”syndigt” och därför är det spännande.

Ibland kan jag sakna den där känslan av förbjudet. Numera är sex för mig mest en kategorisering mellan saker jag gjort och gärna gör om, saker jag vill testa, saker jag gjort och inte är intresserad av att göra om eller saker jag inte tänder på. Den sistnämnda kategorin är extra knepig eftersom det finns en hel del saker jag sagt mig inte vara intresserad av men som jag sedan testat och gillat. Visserligen bevisar det väl mest bara att jag är en vanlig människa med en relativt genomsnittlig uppsättning hämningar, men Blanka försitter sällan ett tillfälle att leende påpeka alla saker jag sagt jag aaaaaldrig skulle göra men sedan gjort och gillat.

Lite oroar jag mig för att jag håller på att bli sexuellt blasé på saker. Att eftersom det inte finns några förbud längre så blir jag lite uttråkad. Visserligen har jag ett bra sexliv med båda mina partners, men ibland har jag perioder då den där gnistan saknas. Kanske är det naturligt att känna när man avskaffar förbuden?

Blanka och jag utforskar nya saker för oss båda. Det är spännande men utan att ha den där ”kittlande” känslan av att bryta ett tabu. Det som kittlar är att utforska nåt nytt tillsammans med en älskad person och nära vän. Blanka är inspirerande, sexig och kittlar mitt sexsinne på ett väldigt unikt sätt. Att prova nya saker med henne är lätt och självklart.